Det känns som att jag har gråtit färdigt för den här gången. Solen skiner igen, jag är tillbaka i Flyinge, Klara har tagit körkort och i allmänhet känns tillvaron acceptabel. 

Nåväl, igår var alltså den stora dagen. Den stora dagen då HG2 helt plötsligt bröt sig loss från vårt beroende av körkortsinnehavare i trean. Klara klarade sitt körkort... skulle jag vilja säga om det inte hade varit så att hon heter Klara och att det låter otroligt dumt. Klara fick/tog/erövrade. Hon får hur som helst köra bil nu iallafall.

Detta firade hon och jag genom att ta bussen...
(Det kommer mer, tyckte bara att det var jäkelens kul att skriva att vi firade hennes körkort med att åka buss)


Okej, jag provar igen...


Detta firade vi genom att ta bussen till Simrishamn, hämta den fina Ford Fiestan jag fick i sjuttonårspresent (som numera heter Arvid) och köra hem till Flyinge. Det gick förhållandevis bra. Hon fick motorstopp först när vi var framme, hon bländade nog inte mer än fem bilar med helljuset och vi lyckades tanka.