Hon slår de flesta delar av kroppen.

Huvudet och axeln bestämer sig för att ta mest stryk.

Hon blir hämtad i ridhuset med bil och befallar sina underståtare att ta hästen till stallet.

Somnar sedan lugnt och fridfullt med en ömmande axel (järnskallen är helt okej trots allt)

Vaknar av en känsla som indikerade om att armen bokstavligt talat hade farit av.

Hon ringer gråtande Pappa för sympati klockan sex på morgonen.

Pappa kommer till Flyinge vid nio.

Han åker med henne till akuten.

De sitter på akuten i drygt två timmar.

"Röntgen ser fin ut, åk hem och vila" "ps. knarka smärtstillande"

Hon fixar mockhjälp och får ställa unghästen på vila igen eftersom högerarmen är halvt invalidiserad.

Hennes äxel lever sitt eget lilla liv när den själv vill.

Hon skriver ett värdelöst blogginlägg som innefattar ungefär en tredjedel av hela storyn.